Första, andra, tredje... ...hundratjugoelfte paketet....

Jag älskar att paketera! Därav lovade jag min syster att ta hand om även hennes paketering iår. Jag har sex syskon, 10 syskonbarn, 2 gudbarn (som har sina egna syskon) och en egen dotter. Bara av det förstår ni att det handlar om en hel massa paket. Vi brukar göra så i vår familj, att vi köper några paket till våra egna barn, och sen ett paket till var och en av de andra barnen. Till oss vuxna köper vi inte paket mera (inte bara för att vi skulle behöva vara miljonärer för att klara av julen isåfall), men också för att vi ser julen mera som barnens fest. Såklart har jag köpt två presenter till Mikke, och så en, eller två, till Line, för de står mig närmast.

En del av alla paketen

I vilket fall som helst, eftersom vi köpt några paket till Maija, ett till alla syskonbarn och så till gudbarnen och deras syskon, och Line köpt några paket var till hennes tre barn, och ett till alla syskonbarn och dessutom några presenter till sina "bonus-barn", handlar det om en sju-attans mängd paket.
Jag har spenderat dagar och nätter med att paketera, grannarnas hall (som jag fräckt nog lånat till förvaringsutrymme för paketen) börjar svämma över av paket, mina fingrar börjar domna och inte alls så konstigt så ångrar jag att jag tog på mig uppgiften att paketera allt iår.
Och konstigt nog, min jul-fiilis finns liksom inte längre där. Det är inte längre roligt, det är mera som ett måste. "Jag måste få det här klart nån gång, snart e det över..". Och mitt i den här rumban börjar man fundera; Ska det vara såhär? Ska det verkligen vara så, att ungarna ska ha sina 10 paket per man, att familjer där det finns 10 barn (som i vår familj), strittar det mer pengar än någon annan gång på året, och att mamma går förstörd för allt som ska hinna bli gjort innan julen?
Eller är det bara så, att jag äntligen blivit stor, och att "längtan efter jul", den barnsliga förväntan och magin nu vuxit ur mej? Jag som älskar julen! Har gjort allt för att känna magin iår, men det tar sej liksom inte. Har lyssnat på musik, bakat pepparkakor städat osv... Men det känns inte lika som tidigare. Fjärilarna är borta.
Eller så har jag dödat entusiasmen med det hundratjugoelfte paketet....