 |
| Line och Jag |
Har vaknat alltför tidigt idag, kunde inte sova. Säkert för att jag igår gick omkring med myror i kroppen hela dagen, ilskan kryllade i mej hela dagen. Jag har så svårt att förstå hur elaka människor kan vara, varför människor aldrig lägger ner, varför människor inte lämnar Line, min syster, ifred. Det här kommer säkert bli ett ganska långt inlägg, men jag ber att alla ni som kränkt Line i mitt tidigare inlägg läser det här, funderar efter en eller två gånger, och sen lägger ner era vapen mot Line. Jag tänker inte skriva ett "försvars-brev" för Lines del, jag tänker låta er ta del av fakta ni kanske inte visste. Jag vill att ni förstår att det funnits tider då också jag haft svårt att förstå Lines tankar och gärningar, eftersom jag, trots att jag sett samma saker som Line, sluppit "lättare undan". Jag tänker också svara på alla de kommentarer som ni skrivit om min systers privatliv. Och ännu en grej, jag har bett om Lines tillåtelse innan jag skrev det här.
Jag vet inte var jag ska börja, så jag tror att jag spolar tillbaka bandet ända till början av vårt liv. Mamma och pappa träffades, fick först Line, sen mej, och till sist lilla Putte. Utifrån sett var vi säkert som vilken liten kärnfamilj som helst, inifrån var vardagen ett rent helvete. Inte för oss barn, men för mamma. Mamma har berättat att hon satt på samma stol och väntade varje morgon när pappa gick förbi, för hon visste att hon skulle "få sitt" innan han åkte iväg. Vardagen var fylld med slag, hot, skrik osv. När jag var tre berättade pappa för mej att han skulle ha ihjäl mamma, då tog mamma med sej Putte, som ännu var en liten bebis, och stack. Mamma var säker att pappa aldrig skulle röra oss, eftersom han aldrig satt ett finger på varken mej eller Line. Mamma hade fel, väldigt fel. Jag orkar inte räkna upp allt vad jag och Line sett, men så att ni förstår vad det handlar om kan jag kanske förklara den här tiden bäst som 10 år i helvetet (daglig misshandel, vi har sett våldtäkter, aldrig leka med andra barn osv.). När jag var 13 år, tog Line mej i handen och gick med mej till Socialen, varefter vi flyttade till mamma.
Ni undrar säkert varför jag berättar allt det här, läs vidare så förstår ni.
Jag bröt ut största delen av skiten i min pubertet, var en riktig "pissfitta" om man får uttrycka sej så. Jag var en hemsk tonåring. För Line var det värre. Line åkte in och ut på barnhem, psykhem, terapi, you name it, hon gick igenom allt. Senare i hennes ungdomsår började hon använda män som "leksaker", hon bytte pojkvänner hela tiden och pengar kunde hon inte alls handskas med. Hon träffade sitt första barns pappa, fick lilla Elin, och så tog det slut mellan dem. Hon träffade sitt andra barns pappa, fick Sam, och så tog det slut mellan dem. Mitt under hennes och Sams pappas förhållande började Line må riktigt dåligt, fick hårda panikattacker och hamnade till slut på en psykavdelning i Helsingfors. Line fick diagnosen Manisk Depression. För er som inte vet vad det är, kan jag sådär enkelt förklara att Lines liv går i vågor, emellanåt är Line nere i en svacka och mår dåligt, emellanåt mår hon toppen och då kan hon inte få nog av män och pengar. Line äter starka mediciner för det här, men hon har gått igenom många svåra år för att komma dit var hon är just nu. Och jag tänker inte ljuga, vissa gånger har jag varit så arg så att jag kokat för att jag inte kunnat förstå hur Line tänker, men sen jag själv för lite på ett år sedan blev sjuk har jag börjat förstå Line mer och mer.
Så träffade Line Bellas pappa, blev gravid, och ensam igen en gång. Men den här gången var det annorlunda. Line har inte "lekt" med några män under hela graviditeten, hon har gjort sitt bästa för att klara sej och har verkligen gjort allt för att komma på rätt spår innan Bella skulle födas. Hon träffade en man, men funderade i flera månader innan hon bestämde sig för att ge honom en chans. Det här är en bra man, han har själv varit med om en del, och förstår Line och kan stöda henne och hjälpa henne. Och jag är säker på att Bella kommer att få växa upp i en trygg och säker omgivning.
Så kommer vi till varför Line och Bella varit så sjuka. Medicinerna Line äter är väldigt starka, och Line fick veta att Bella skulle födas med andningssvårigheter just på grund av hennes mediciner. Line valde därför att be läkaren sänka på hennes dos så att Bella skulle få födas utan andningssvårigheter. En kort tid innan Bella föddes, började Line må riktigt dåligt, och hon pratade om saken på rådgivningen. De skrev en remiss till läkaren, som i sin tur skulle skriva en remiss till Borgå för att sätta igång förlossningen. Det blev ingen remiss till Borgå, istället ökade läkaren Lines medicindos, vilket i sin tur gjorde att Bella föddes med andningssvårigheter, och nu i efterhand har det kommit fram att alla andra komplikationer som Bella gick igenom också berott på den ökade dosen av Lines medicinering. Av samma orsak kan Line inte heller amma. Därför tackar jag inte läkaren.
Jag hoppas att ni, som genom alla de här åren kränkt Line för hennes beteende, funderar till nu. Line har sett saker ni inte sett, hon kämpar med sej själv varje dag, sjukdomen hon har är inte nåt hon åstadkommit själv, utan en följd av allt hon gick igenom som barn. Sluta kränka henne, det gör henne bara sämre. Försök förstå att hon inte förtjänar alla elaka ord och kommentarer som hon får vart än hon vänder sej. Gå själv igenom samma sak först innan ni kränker henne för hennes beteende. Hon gör sitt bästa, och det är mer än väl.
Nu ska jag svara på era kommentarer:
Anonym: "Kanske det (Bellas hälsotillstånd) borde tolkas som ett tecken på att hon inte borde skaffa fler barn :)".
Svar: Det är inte Lines fel att Bella är sjuk. Line har samma rätt som alla andra att skaffa barn, oberoende vad andra tänker.
Anonym: "Tycker du det ser bra ut om en och samma mamma har barn med tre olika pappor?".
Svar: Min mamma har barn med tre olika män, Min pappa har barn med tre olika kvinnor. Vad fan har det för skillnad hur det ser ut? Huvudsaken är väl att barnen är önskade och älskade?
Anonym: "ta nu och tacka läkarna istället för sagofigurer som "skyddsänglar" ...religösa människor.. suck".
Svar: Näe, jag tackar inte läkarna. Jag tackar personalen på Borgå sjukhus för deras fina jobb med Bella. Jag tror personligen på skyddsänglar, och min personliga tro kan vi ta i ett annat blogginlägg.
Anonym: "jag tycker helt enkelt man ska tacka läkarna som räddat Bella, inte skyddsänglarna. Dessutom borde Line lära sej vad preventivmedel är".
Svar: Line vet gott och väl vad preventivmedel är. Varje barn som Line fött har varit både önskat och planerat. (psst.. Line har nu en p-stav i armen ;) ).
Anonym: "Om vi nu säjer att Gud och änglar finns, varför gjorde de det så svårt och smärtfullt för er? Sjuk humor era julgubbar och tomtar har. Värst är ju att ni tackar den som orsakat all smärta efteråt. okej?.. Hjärntvättning är farliga saker. Hoppas ni låter barnet välja vad den tror på, och inte hjärntvättar det också. Som sagt så föds alla barn som ateister och borde få stanna som det också tills de är 18 år och sedan avgöra själv vad de tycker".
Svar: Line har inte uppfostrat nåt av sina barn i kristen tro. Jag har däremot läst böner med min dotter, men bara hon blir lite äldre kommer jag att berätta för henne om andra religioner och förklara för henne att hon är fri att välja själv vad hon tror på. Och det var varken Gud eller änglar som orsakade Lines och Bellas dåliga hälsotillstånd, det var medicinerna som läkaren ordinerade. Och vi har aldrig hjärntvättat våra barn.
Det är min stora önskan att ni nu låter Line vara ifred, och ger henne lugn och ro att få ta hand om sin lilla, Bella behöver sin mamma. Och en sak till; tänk till två gånger innan ni kastar ur er kommentarer om saker ni inte vet. Det som finns på insidan syns inte på utsidan, och elaka ord och kommentarer skär mer i en människas inre än vad ni tror.