Lillasyster/ Lillebror

Så, efter alla år jag gått och sagt att jag bara vill ha ett barn, väntar jag nu mitt andra barn. Maija ska få ett litet syskon.

Egentligen är det ganska konstigt hur saker ändrar sig. Ännu för ett år sedan skulle jag ha kunnat svära på att jag aldrig kommer att skaffa fler barn, bara för att jag känner mig så lycklig med Maija. Men Maija börjar bli stor, all form av "bebis-tid" är över, och när hon leker ensam i sitt rum känns det tomt, som om någon annan borde vara där och leka med henne. Och vem är jag att bestämma att Maija inte ska få uppleva glädjen av att ha ett syskon?

Min bebis-feber började då Line väntade Bella. Jag funderade flera gånger hur det skulle vara att ha ett litet barn till, men det slutade alltid med att jag övertalade mig själv om att jag aldrig skulle klara av att ta hand om ett litet till, med tanke på att jag varit så sjuk. Det kändes som att det inte är värt att riskera, att ta chansen när man inte är helt säker på att man klarar av det.

Sen föddes lilla Bella, och då började bebis-febern bränna ordentligt. Och jag tog en hel del hand om Bella den första månaden, och märkte till min stora glädje att jag klarar av det hur bra som helst. Maija är redan en stor flicka, jag behöver inte mata Maija, hon går på toaletten själv, hon tar själv åt sig det hon vill ha och hon är väldigt självständig. Och det var då vi gjorde beslutet med Mikke, vi skulle ha ett till.

Många tankar flyger såklart runt i huvudet. I början var jag rädd, rädd att inte min kärlek skulle räcka till båda, rädd att inte orka. Men nu är jag mest glad, och fylld av förväntan.  Jag längtar efter att få hålla den lilla, dofta på bebis-doften och se hur den sakta växer. Jag väntar också på att få se Maija och den lilla leka tillsammans, att få se när de strider och se när de har roligt tillsammans. Jag väntar t.o.m på blöjbyten och eviga mängder tuttar och tuttflaskor som ska tvättas dagligen.

Mikke och jag kan inte komma överrens om namn. Jo, jag vet att det är alltför tidigt att fundera på sånt, men jag är lika otålig nu som jag var med Maija. Jag vill handla möbler och kläder nu. Jag vill hitta på ett namn nu.

Sen det där med pojke-flicka. Först önskade jag starkt att det skulle bli en flicka, eftersom det skulle vara det mest praktiska och ekonomiska. Erkänner, är en av de där mammorna som älskar att klä sin lilla prinsessa i rosa. Så så gott som alla Maijas kläder har varit rosa eller lila. Och dessutom är hela Maijas rum inrett i rosa. Ifall det skulle komma en flicka skulle det vara så enkelt, bara att köpa en rosa säng till. Och det skulle kännas väldigt fel att flytta in en liten kille i det rosa prinsessa-rummet. Men nu känns det inte längre så. Egentligen skulle det vara riktigt kul med en liten kille, men jag har ingen skillnad. Min enda önskan är att barnet ska få vara friskt, att hela vår familj ska få må bra och att allt kommer att gå precis som det ska.