Nu tänker jag banne mig bli frisk!

Jag vet att jag har lovat att skriva blogginlägg om både det ena och det andra, och jag lovar att göra det också, en annan gång :) Just nu känns det som att jag har viktigare saker att skriva om.

Igår hade jag säkert världens sämsta dag. Jag kunde inte sova natten till igår, inte en minut, jag steg upp trött, fick panik, mådde dåligt och kände att jag bara inte klarar av mera, att nu är mitt mått fullt. Jag bad Mikke komma hem, för jag kände att jag behövde någon som kunde hjälpa mig med Maija, men han fixade en barnvakt åt Maija som kom och hämtade henne, så att jag fick vila ut hela dagen. Medan jag var ensam hemma grät jag, massor. Allting kändes tungt och jobbigt, jag försökte vila (låg faktiskt i sängen ända tills Mikke och Maija kom hem vid tre-tiden på eftermiddagen, men fick bara en timmes sömn). Resten av dagen gjorde jag ingenting "nyttigt". Låg på soffan, tog det lugnt, åt glass, tyckte synd om mig själv och kände mig allmänt "rutten".
Det var då jag bestämde mig, Nu räcker det. Tidigare har jag alltid fallit på knä och bett Gud om hjälp och råd i situationer som den här, men på sista tiden har jag ifrågasatt min tro (lovar skriva ett blogginlägg om det också), och bestämde mig därför att se på mig själv istället. Det var lite som ett ljus som gick upp för mig.
Här är vad jag kom fram till. Jag kan inte mera söka lycka, trygghet och råd hos Gud/ övre makter/ kalla det vad ni vill. Jag måste söka i mig själv. Jag måste fundera ut vad jag vill, vem jag är och vad jag behöver, för att komma över det här. Jag måste sluta be Gud fixa mina problem och börja göra nåt åt dem själv. Att enda sättet att komma tillfreds med mig själv är fundera ut vem jag är, vad jag vill och vad jag behöver göra för förändringar i mitt liv så att jag nån gång kan börja njuta av livet igen.
Jag gick och sova på kvällen med Mikke och Maija, och sov hela natten (ok, jag vaknade en gång men somnade om på direkten)! Jag vaknade tidigt idag morse, och mådde mycket bättre. Jag åt mitt morgonmål i lugn och ro, diskade disken som jag inte orkat diskat de senaste dagarna och kunde inte vänta på att få sätta mig ner och skriva ner mina drömmar och mål. Medan jag drack mitt kaffe skrev jag så att pennan glödde. Jag tog en paus emellanåt, och läste min nya favoritblogg (frisk och galen, handlar om en tjej som kämpar med sina panikattacker och hur hon gång på gång gör nya framsteg).
Jag ska just dela med er vad jag skrev ner, men jag ska börja med att vara helt ärlig. Jag har länge sagt att jag är så gott som frisk nu. Rakt upp och ner, och i ärlighetens namn, så är det inte sant. Jo visst, jag har gjort enorma framsteg, men jag är inte frisk ännu. Jag har gått den långa vägen genom katastrof-panik-träsket, men jag är helt säker på att de dåliga stunder jag har allt oftare fortfarande beror på att jag inte helt kommit över paniken, utan att jag istället har lärt mig att undvika den. Jag vill vinna över paniken, inte undvika den. Där är stor skillnad.

Jag ska börja med att dela med mig min lista på mina allra största drömmar:

1. Att få bli frisk/ mig själv igen, så att jag kan börja njuta av livet och vara den bästa mamma jag kan bli.
2. Att Maija och Noa får den bästa barndom, att de känner sig älskade och att de får vara friska och aldrig behöver sakna nåt de behöver.
3. Att jag lär mig älska Noa, så att han känner sig älskad, önskad och trygg. Att inte vara rädd för depression efter graviditeten, och att hitta det där "speciella bandet" till honom. Att kunna beundra honom, istället för att det ska kännas jobbigt.
4. Att efter mamma-ledigheten vara så frisk att jag klarar av att söka jobb och vara på jobb, så att jag kan lätta på vår familjs ekonomiska situation, och så att jag kan få känna att jag fått livet tillbaka.
5. Att kunna vårda min och Mikkes relation. Att älska, förstå, respektera och stötta Mikke. Att Mikke ska kämpa för att älska, förstå, respektera och stötta mig, och att jag ska lära mig att märka när Mikke finns där för mig, och inte bara lägga märka till alla fel.
6. Att Mikke lär sig att lyssna, utan att klandra och överdriva.
7. Att jag bättre ska lägga märke till när Mikke hjälper mig, och lära mig att visa tacksamhet.
8. Att bli modig, så att jag kan vinna över mina panikattacker.
9. Att lära mig att säja ifrån, speciellt till min familj, och att inte låta nån trampa på mig.
10. Att på alla vis släppa taget om min relation till pappa.

Så vad är det för vits med alla drömmar om man inte tänker uppnå dem? Jag har äntligen förstått att problemet med att jag aldrig når mina mål, är för att jag själv mår dåligt. Jag måste bli kvitt mina egna problem för att nå mina mål. Enda sättet för mig att bli av med mina problem, är att utmana mig själv. Därför har jag också skrivit en "utmanings-lista" åt mig själv.

1. Påminn mig själv varje dag: Om jag aldrig gör en ändring, kommer aldrig en förändring att ske. Min psykiska hälsa är inte fast vid mina mediciner, utan vid min attityd och min kämparvilja. Jag måste acceptera att jag är sjuk, vara ärlig och sann om det mot mig själv och min familj, och lära mig att leva med det, så att jag kan få tillbaka mig själv, mitt liv och vinna över paniken.
2. Stig upp i tid varje dag och håll mig till mina rutiner. Gör vad som ska göras, OBEROENDE om det känns fysiskt och psykiskt tungt. Klappa mig själv på axeln varje gång, och var stolt, också över småsaker. Det är enda sättet att visa för mig själv att jag visst klarar av allting.
3. Åk med till butiken varje gång. Det känns lättare med tiden. Gör det OBEROENDE av rädslan. Respektera att rädslan kommer att finnas där, men minns att det inte finns något att vara rädd för. Försök se det klart, utan att överdriva. "Vad kan hända på riktigt?" och "OM nåt händer, kommer Mikke att finnas där för att hjälpa mig".
4. Älska vardagen och allt den för med sig. Se de bra sakerna, och lär dig acceptera de dåliga. Gå på, trots de dåliga dagarna.
5. Gå UT! Först i en vecka med Mikke och Maija, sen en vecka för mig själv, sen en vecka med ensam med Maija med telefonen i fickan, och till sist en vecka ensam med Maija utan telefonen i fickan. I jobbiga situationer, visa långfingret åt rädslan. Och kom ihåg att klappa dig själv på axeln efteråt.
6. Skriv dagbok, varje kväll, och berätta om dina framsteg. Vid svåra situationer, läs dagboken och minns framstegen, och hur långt du redan kommit.

Jag har ingen aning om det här kommer att lyckas, men jag har i vilket fall som helst fått en ny gnista. Jag har bestämt mig för att bli frisk nu. Jag vill inte vara sjuk längre, och jag tänker inte vara det heller. Nu tänker jag banne mig bli frisk!