Alla människor har ett stort behov av att känna sig älskade. Att känna sig behövda, unika och viktiga. Och alla människor kan älska. Personligen tror jag att alla människor föds till den här världen bisexuella, och att den här världen sedan formar oss till dem vi blir. För mig är tanken att ett litet spädbarn, som just kommit till världen, skulle kunna känna kärlek för bara det ena könet helt absurd. Alla vet vi hur livsviktigt det är för ett nyfött barn att få känna närhet, ömhet och kärlek, och jag kan verkligen inte tro att det lilla barnet redan då känner dragning till bara det ena könet. Absolut inte.
Så varför säjer man då att man föds som gay eller hetero? Ingen aning, faktiskt. Kanske för att bevisa sin rätt att få vara den man är? Och visst är det tragiskt att behöva kämpa för att få älska den man vill älska.
Men varför finns det då en uppdelning av hetero/bi/homo? Jag tror att den här världen formar oss till dem vi blir. Att varenda samtal, upplevelse, minne påverkar vår syn om vad som är rätt och fel. Om ett barn växer upp i en heterofamilj, och från början lär sig att en man och en kvinna hör ihop, att tanken på homosexualitet är äckligt, kommer barnet också att tro det. Men om ett barn få växa upp i en familj och en omgivning var "alla kan älska alla" gäller, kommer barnet också att få den inställningen. Vi blir som vi umgås, som det säjs.
För när det kommer till kritan, förälskar man sig i könsorganet eller personligheten? Exakt. Man förälskar sig i personen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar